Hur ser då FIRE-resan ut, egentligen?

Mitt mål med detta inlägg är att introducera er i min plan för FIRE i siffror. När är det tänkt att jag ska gå i mål egentligen? Vad det innebär att gå i mål kommer jag diskutera i andra inlägg eftersom det inte riktigt hör hit. Detta inlägg kommer justeras allt efter att livet ändras.

Jag hade från början en tanke om att vara i FIRE ganska snart då jag redan år 2015 fick höra om termen, men "livet händer" eller den klassiska livskrisen som det så fint heter fann mig i 27 års åldern och vips så var spenderarbyxorna på istället och jag la planerna på is, jag fick för mig att livet rann mig ur händerna och att jag ville resa runt och upptäcka, vilket förstås var givande där och då, men kanske inte riktigt vad jag egentligen ville även om det var behövligt där och då. Dels ett uppvaknande men också att hitta hem.

Nu nästan 10(!) år senare är jag tillbaka där jag en gång var, men med helt andra förutsättningar, framförallt mentalt.

Nu till ämnet...

Jag har använt mig av dessa källor för mina så kallade uträkningar.

https://www.mrmoneymustache.com/2012/01/13/the-shockingly-simple-math-behind-early-retirement/

https://www.mrmoneymustache.com/2012/01/13/the-shockingly-simple-math-behind-early-retirement/

För tillfället sparar jag 50% av mina disponibla inkomst till FIRE, en viss annan procent går till boendespar, men det hör inte till denna ekvation. Dessa 50% lägger jag undan redan innan jag gör något annat när lönechecken trillar in på kontot. 2/3 går direkt till ISK där jag köper globala indexfonder. 1/3 går till sparkonto med högsta möjliga ränta. 

Bild nedan från Mr Money Mustache.

Enligt denna enkla matematik så kommer jag kunna sluta jobba heltid 17 år fram i tiden vilket blir år 2041. Då är jag är 51 år gammal. Det är betydligt tidigare än nuvarande riktade pensionsålder som är 67 år. När det är dags för oss millenials att gå i pension finns nuvarande system garanterat inte kvar så jag räknar med att man behöver fixa eventuellt pension på egen hand. Eventuella pengar från pensionsmyndigheten ser jag bara som bonus. Sedan så måste man tänka på det jag skrivit om tidigare och det är att jag inte planerar att lägga mig i hängmattan och dricka paraplydrinkar när jag inte är beroende av löneinkomst utan jag kommer garanterat göra något som drar in lite pengar men att det blir en bonus, om inte annat kan jag välja ett trivsamt jobb som betalar dåligt, bara för trivselns skull. Gemenskap och att ha en flock är otroligt viktigt, men jag tror att man trivs så mycket bättre när man inte måste jaga pengar.

Hur kan jag då spara så mycket? 

Dels så är jag i början av mina nya karriär så jag räknar med att kunna spara ännu mer i framtiden, men jag tar också höjd med tanke på att det inte är helt orimligt att jag och mina sambo gifter sig någon gång i framtiden och eventuellt skaffar barn vilket alla vet inte är grattis så jag räknar på så sätt att eventuella löneökningar kommer ätas upp av andra livsvillkor, men som samtidigt gör att jag kommer förhoppningsvis ligga på samma sparkvot även i framtiden.

Kort och gott har jag och min sambo inga skulder att tala om. Jag har ett CSN-lån på nästan 200k som kostar mig 8,5k om året vilket jag redan tjänat in mångdubbelt om man ser till den lön jag har idag som färsking och den jag hade innan jag började plugga. Räknar med att det kommer löna sig i slutändan om inte annat jämna ut sig trots 3 års mindre inkomst under studietiden. Viktigast av allt är att jag har fysisk och mental ork efter jobbet och på min fritid i mitt nya yrke, vilket jag inte hade tidigare då jag jobbade som servicetekniker, med allt bilåkande, hetsande kunder och jour (får kräks i munnen bara någon säger det ordet).

Vi har båda dessutom en helt okej slant redan idag på ISK och sparkonton men sedan så har vi två bilar som vi betalat kontant som vi räknar med att kunna behålla i minst 10 år till, så det är underhållet som kostar. När det gäller värdeminskningen så tar vi rejäl höjd, ser pengarna som förlorade, enklast så. Tyvärr behöver vi två bilar i dagsläget med nuvarande boendesituation. Det går att åka kollektivt till viss del, men tiden man förlorar på det är inte värt det. Tid är också pengar.

Mer om detta (låga utgifter) kommer jag skriva mer om i nästa inlägg, om vilken tur jag/vi haft egentligen trots livskriser och livsomvälvande händelser, men vad allt detta också har lärt mig.

På återseende.

Med vänliga hälsningar 

Unge Herr Minimalist